Tänk, nu sitter jag alltför sent uppe i natten, ca kl halv fem.. Varför? Jo, orsaken är min underbara goa vän och gammal klasskompis, som också nästan var granne med mig under uppväxten. Tatjana =)

Nu bor hon i Leksand och jag här i Örebro.. Vi hade inte hunnit med att snacka så mycket med varandra på ett bra tag sen faktiskt.. Nu hamnade vi i msn, naturligtvis började vi snacka, plötsligt blev klockan mycket!.. Tiden gick visst snabbt! Flera timmar har gått förlorade medan vi satt och snackade, när vi egentligen skulle sova hihi...
Oj.. Vi glidde fram och tillbaka in i ämnena mellan himmel och jord... Pratade om vår kärleksliv, vår vänskap, barndom, lärarna och om vad vi vill göra osv. Ja, olika saker..

Man börjar minnas varför man fortfarande är goda vänner och saker man upplevt tillsammans... Ler, många minnen vi har tillsammans.. Fast vi inte träffas så mycket nuförtiden och på gymnasietiden har vi inte hunnit med att umgås såååå himla mycket av ett eller annat skäl tyvärr, trots det håller vi fast vid den vänskapsbanden mellan oss. Vi kan aldrig släppa den/varandra, även om saker och ting ser annorlunda ut i jämförelse med förut i tiden när vi var yngre.
Hon kommer alltid vara den speciella för mig.

Det roliga är att jag minns att jag inte ville lära känna henne då jag inte visste vem hon var.. En främling för mig, så varför skulle jag leka med henne... "Avskydde" henne, heheh... Det var i klass 1 på lågstadiet, då skulle jag och några kompisar leka kurragömma. Jag och en klasskompis beslöt oss för att leka den leken och skulle få de andra med oss.. När klasskompisen dök upp med en okänd tjej och sa att hon skulle vara med oss. Då tänkte jag nej, henne vill jag inte leka med, känner ju inte henne... Så jag bestämde mig att inte vara med, så jag sa till kompisen att jag inte vill leka och så gick jag iväg..
Undrar om kompisen förstod det, eller kanske inte eftersom hon var ett barn... hmm.. :)

En dag, mamma pratade i telefon och hade min skolfotokatalog fram, där hon skrev nåt i (om jag nu minns rätt) med blyerts. Så sa hon till mig att vi skulle hälsa på en flicka och hennes mamma, som var från Jugoslavien. (Man kan förstå varandra på ryska och jugoslaviska språk, språken är likadana. Jag tror att det var en av anledningarna till att mamma bestämde att vi skulle träffas). Det visade sig att vi bodde nära.. Jag hade inte stor lust att träffa flickan.

När vi äntligen hittade deras hem och hälsade på.. Där i vardagsrummet stod vi två flickor tysta och kanske lite blyga... Mammorna pratade med varandra.. Efter en stund gick vi in till hennes rum, som hon även delade med sin syster. Plötsligt rätt vad det var, började vi leka och busa... Hoppade i sängarna, sprang runt... Leka var vad vi gjorde.. Ler.. Ja det var i det ögonblicket vi blev goda vänner, till och med bästisar..
Tror att det var bra att vi också bodde nästan grannar, vi bodde bara gård till gård liksom.. Vi hälsade på varandra mycket mycket. Vi åkte pulka, gjorde snögubbar, badade ihop och skrev i våra fåniga dagböcker, bla om våra drömmar, våra drömkillar heheh...

Vi var också klasskompisar.. tilläggas, så att ni förstår att vi umgicks mycket.. :)


Tatjana... Jag älskar dig och kommer aldrig glömma vår vänskap. =) Jag är tacksam för alla dessa åren vi har haft tillsammans och för vänskapen.